Classic Mini Club Sweden och Corona.
Styrelse och andra anknutna personer har påbörjat diskussion om hur klubben ska gå tillväga vad gäller Corona och träffar.
Vi har inga träffar planerade de närmaste veckorna men sedan i slute av april drar de igång, först med årsmöte i Småland. Vi håller fast vid planerna just nu men följer myndigheternas rekommendationer och anpassar oss efter läget.
Mer information kommer på våra kanaler på webb och sociala medier.
Under tiden får ni ta hand om varandra, efter att ha tvättat och spritat händerna.

Tidningen är nu på väg ut till alla medlemmar som betalt medlemsavgift!  👍

Redaktionen låter meddela: ”Då ligger klubbens första tidning på tryckeriet! Skål och trevlig helg, önskar redaktionen…”

Med klubben menas den nya, ihopslagna klubben som har arbetsnamnet Classic Mini Club Sweden.

Bra jobbat redaktionen!!

Bild: Lasse Älfvåg i Leksand 1987

————————————————–#

Lasse Älfvåg

En kär kamrat och en hundkojeprofil har gått vidare till en plats där bilar aldrig krånglar eller rostar. Jag lärde känna Lasse i mitten av 1980-talet då vi träffades en mörk kväll utanför en bygdegård på södertörn. Platsen var väl vald, men inte av mig eller Lasse utan av arrangörerna av en nattorientering för gammelbilar. Jag och Anders Fält åkte Morris 850 och Lasse och hans bror Mats åkte Plymouth. De kom fram och beundrade vår koja med mycket initierade positiva kommentarer. Lasse visste vad han snackade om. Han hade en egen koja, en Austin 850 Super De Luxe från 1962. Det var starten på en livslång vänskap. Vi båda engagerade oss i Mini Seven Club där Lasse bl.a. blev ordförande under en period. Otaliga är de hundkojeträffar som han med oförtruten entusiasm hållit i. Nattorienteringar, månadsträffar, årliga träffar m.m. Några träffar jag speciellt kommer att tänka på är den legendariska Fröviträffen och ett endagarsmöte med rally på mälaröarna. På det senare skulle Lasse varit nöjd om det kom femton kojor. Det kom över trettio stycken så det blev lite panik i leden men det löste sig med lite improvisation. Inget var omöjligt det var bara att jobba på.

Hundkojan är också orsaken till att han utökade familjen från att vara ensam till att träffa sin blivande fru Karin. Hon stod med sönderrostad bakram på sin Mini 1000. Gentleman som han var erbjöd han sig att hjälpa till att byta den. Och på den vägen är det. När familjen vuxit ur kojan för att gå vidare till en Austin 1800 fanns det inte så mycket tid kvar för att engagera sig i klubben men intresset fanns alltid kvar ända till mållinjen.

Lasse sörjs främst av Karin och barnen samt förstås alla vi andra.

Johan Ålander

Ingen som har åsikter? 🤔

Ingen som vill ha klistermärken?  🤔

Nu är det slut på gamla tider, nu är det färdigt inom kort. Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort!

April är snart här och då går Mini Seven Club Sweden ihop med Mini Club Sweden och formar en ny klubb.

Vi ska ta med det som har varit bra in i det nya. Det behövs dock hjälp att avgöra vad som var bra och vad som var dåligt. Vilket ska vi ta med, vilket ska vi lämna, vilket kan vi klara oss utan, vad har vi saknat, vad kan vi göra för att förenkla för de fåtal som är aktiva, hur kan vi få fler aktiva? Frågorna är många, hjälp till att bena ut och forma framtiden genom att skicka in svar och åsikter. De första 20 medlemmarna som svarar belönas med dekaler ur arkivet.

Svara till webmaster Micke på some@minisevenclub.com.